som har hänt. Vi återkommer senare med resan till Piteå.

I söndags fick vi besök av två ursnygga flickor och vi Aldo och Giuggio

gjorde vårat bästa för att charma dom. Det gick väl sådär, men bättre

lycka hade vi med deras matte och husse. Hoppas dom kommer på

besök fler gånger sa mamsen för hon fick en underbar ros av flickorna.

Ser ni vem som var på besök?

kramar till er alla

Vi blev inbjudna på en konsert i klassisk piano på rumänska ambasaden i Köpenhamn. Måste tillstå att det var helt otroligt, jag som inte gillar sånt. Det var en ung pianist, endast 16 år. Hon heter Ana Nedelcu och hennes föräldrar är vänner till oss. Hon går nu vidare i sin utbildning på National University of Music i Bukarest, Rumänien.

Hon har spelat för högt aktade pianister och vunnit tävlingar i bland annat Italien.

Ana är en helt underbar tjej. Sist jag träffade henne var hon en liten brudnäbb i en rosa prinsessklänning på Håkans sons bröllop med Paula i Bukarest. Det är 7 år sedan. Jättekul att träffa Ana och hennes mamma Dana igen.

Det blev inga bilder för det var för mörkt i salongen.

Nu drar vi vidare till norra breddgrader.

Må så gott alla så hörs vi snart igen.

Kramar

   jag befarade. I flera dagar var jag av med Güntra. Hon sa att hon hade ont i magen och var sej inte lik sedan var hon försvunnen i tre veckor. Jag ropade och ropade men inget svar, till slut visade Aldo mej var hon fanns.

Börjar med en molnlagottopuss för att inte skrämma bort er för vad som ska komma.

Men vad i alla glödheta,varför ligger du här frågade jag. Då sa hon, mamsen ich habe fått en kleine kinder. Jaha, ännu en von Snüggunge då. Ja inget att göra åt nu, ungen finns ju. Nu fattar jag varför Günter har farit runt och plockat granskott som bara den, han var ju tvungen att mata frugan. Måste nog erkänna att den lille är väldigt söt. Han har ännu inte fått något namn, men det har inte dom andra barnen heller.

Idag sa den äldste av pojkarna att det var dags att flytta hemifrån och skaffa sej ett eget liv. Tydligen blir dom vuxna väldigt snabbt. Vet inte var han kommer att ta vägen, men han klarar sej säkert på egen mask?  Var nu inte rädda alla ni där ute om han skulle dyka upp. Dom har skött sej synnerligen bra och tagit hand om varandra på ett underbart sätt.

Kramar

 Hittade Güntra och Günter i en minst sagt pinsam situation.

Vad i hel...e gör ni, skrek jag.

Du måste vara dååm i ditt håååve, det ser du väl, skrek Günter tillbaka. Nu har han lärt sej Ljungbyhedsdialekten också. Detta var ju bara för mycket för mej.

Hoppas verkligen att detta inte får några följder skrek jag tillbaka.

Då sa Günter att han hade saknat sin frau så länge, och då blir det på detta viset.

Faaaan, tänkte jag.

I vilket fall så kommer jag inte att sova om nätterna längre.

Vi tänkte ge dej några valpen, sa Günter, du haben ju inga.

Jag vill inte ha några Güntervalpen skrek jag tillbaka. Då sa han I no naaasing!!!!!

Visserligen uppför dom sej exemplariskt hela familjen, men nya? Näää.

Trevlig helg till er alla i alla fall.  

färdigt. Jädrans så trötta dom var.

Nu till Günters berättelse.

Anledningen till att dom åkte till Skånens djurpark var att han hade fått ett telepatiskt medderlande från sin fru, Güntra. Hon berättade att dom stora älgarna i djurparken hade kidnappat Güntra och höll henne fången som slav.

Du förztår mamsen att jag var tvungen att befria henne.

Hon var tvungen att samla granzkotten hela dagarna för att dom mosen skulle ha mat.

När ich och meine kinder kom dit så såg jag en skymt an meine frau. Raskt gömmde jag ungarna i en övergiven varglya, sedan sprang jag in till das ztore mosen, det blev slagsmål, därav att meine ena horn blev kaputt. Men jag lyckades befria mein frau. Ungarna hade under tiden kalas på mazzor av granskotten som Güntra hade gömt i lyan.

Zedan tog vi till das flykt och kom tillbaka till dej.

Vad ska man säga om denne Günter?

I morse knackade det på dörren och jag såg hela Skånes insatsstyrka utanför!!!!!

Nu är väl det kokta fläsket stekt, tänkte jag. Jag hyser ju brottslingar.

Adjö mina älsklingar hann jag att tänka. Hinseberg nästa.

Nåväl var ju tvungen att öppna dörren med bankande hjärta. Då steg deras ledare fram och frågade om familjen von Snügg gömde sej här.

Var ju tvungen att tillstå det. Då sa ledaren för styrkan att jag hade en hjälte boende hos mej?????

Han hade varit på en mision och befriat sin fru och skulle belönas. Du kommer inte att bli straffad sa han, vi glömmer det här med skyddande av brottsling.

Jag skönk ihop av lättnad. Så gick han in och satte en medalj om Günters hals.

Så innan insattsstyrkan åkte sa dom att jag skulle vara stolt över att ha familjen som gäster. Man tror knappt det är sant!!!!!

Visst är dom söta där dom ligger nerbäddade?

Historien fortsätter.     

tillbaka, Günter och hans ungar, och med sej hade dom frun. Hon heter Güntra, sa Günter. Hälsa nu fint på min darling mamsing. Jo då, inget fel på Güntras hyfs än så länge. Mätta var dom tack och lov, dom hade ätit så mycket granskott så magarna stog på trekvart. Men Günters ena horn var skadat. Vad har hänt frågade jag, då började deras ungarna att gråta så jag ville inte fråga mer ikväll. Znälla znälla kan vi få schlafen, bad Günter. Vi ska tell you more manjana.

Kunde ju inte annat än att bädda ner dom i hundsängen och ungarna somnade tvärt. Stackarna, dom hade tydligen haft en hård dag i djurparken. Vi får veta mer i morgon.

Mina ungar hade det väldigt roligt när det gamla kylskåpet frostades av. Vinter och is skrek dom. Fan, nu börjar dom också prata.

Vi ses i morgon och lyssnar på familjen von Snügg´s historia.

kramar           

Günter och hans ungar till Skånes Djurpark i dag. Vi har satt in ett nytt kylskåp och deras glada tillrop blev liksom lite för mycket. By for now skrek Günter när han klev på bussen. Vi ses snart. Jaha tänkte jag, dom ska ju till en djurpark, yes yes yes. Tänk om dom kan stanna där. I alla fall, för att inte trötta ut er med dom här gökarna får ni nu se mina underbara rosor.

Men det verkar bli vansinnigt mycket värre i morgon. Günter sa något om en ensamkommande fru!!!!!!

Jävlar jävlar jävlar. Bara det inte är hans.

Men nu får jag ta en olycka i taget.

Återkommer

kramar           

 Günter mådde gott i badet och borstade sina tänderna. Det var behövligt, badvattnet var det skitigaste jag sett. Efter det ville han  hänga på tork en stund i solskenet. Han mådde som en prins, sa han. När han hade torkat klättrade han ner och började hänga  mej i hasorna, fattade inte varför. Låt bli att förfölja mej, sa jag.

Då tyckte han att växterna i växthuset behövde vattnas. Jo mycket riktigt, dom slokade lite där inne så jag tog vattenkannan för att vattna tomatplantorna och papayaplantorna.

Om jag inte fått en chock innan fick jag det då. Det satt två små ensamkommande flyktingbarn där, till hälften gömda i tomatplantorna.

Darling mamsen skrek dom!!!!!

Vad i helvete gör jag nu, tänkte jag. Jo det talade Günter minsan om. Das ist mine kinder gapade han. Hertzlich willkommen skrek han och kramade om dom här inkräktarna.

Nu är ju måtter verkligen rågat, sa jag till honom. Inte nog med att ha dej i huset, ska jag stå ut med dina ungar också.

Men mamsen sa han, ich  veta naaasing.

Då ringde jag Migrationsverket och anmälde hela klabbet. Men dom var totalt oförstående för mitt helvete. Har du tagit hand om pappan får du stå ut med hans ungar också. Vi känner till den där göken och vill inte ha honom och hans anghang här. Gud hjälpe mej, sa jag då. Inget vi kan göra åt fick jag höra.

Nu är det nära att jag lägger in mej på psykakuten.

Fortsättning följer