Vi blev inbjudna på en konsert i klassisk piano på rumänska ambasaden i Köpenhamn. Måste tillstå att det var helt otroligt, jag som inte gillar sånt. Det var en ung pianist, endast 16 år. Hon heter Ana Nedelcu och hennes föräldrar är vänner till oss. Hon går nu vidare i sin utbildning på National University of Music i Bukarest, Rumänien.

Hon har spelat för högt aktade pianister och vunnit tävlingar i bland annat Italien.

Ana är en helt underbar tjej. Sist jag träffade henne var hon en liten brudnäbb i en rosa prinsessklänning på Håkans sons bröllop med Paula i Bukarest. Det är 7 år sedan. Jättekul att träffa Ana och hennes mamma Dana igen.

Det blev inga bilder för det var för mörkt i salongen.

Nu drar vi vidare till norra breddgrader.

Må så gott alla så hörs vi snart igen.

Kramar

   jag befarade. I flera dagar var jag av med Güntra. Hon sa att hon hade ont i magen och var sej inte lik sedan var hon försvunnen i tre veckor. Jag ropade och ropade men inget svar, till slut visade Aldo mej var hon fanns.

Börjar med en molnlagottopuss för att inte skrämma bort er för vad som ska komma.

Men vad i alla glödheta,varför ligger du här frågade jag. Då sa hon, mamsen ich habe fått en kleine kinder. Jaha, ännu en von Snüggunge då. Ja inget att göra åt nu, ungen finns ju. Nu fattar jag varför Günter har farit runt och plockat granskott som bara den, han var ju tvungen att mata frugan. Måste nog erkänna att den lille är väldigt söt. Han har ännu inte fått något namn, men det har inte dom andra barnen heller.

Idag sa den äldste av pojkarna att det var dags att flytta hemifrån och skaffa sej ett eget liv. Tydligen blir dom vuxna väldigt snabbt. Vet inte var han kommer att ta vägen, men han klarar sej säkert på egen mask?  Var nu inte rädda alla ni där ute om han skulle dyka upp. Dom har skött sej synnerligen bra och tagit hand om varandra på ett underbart sätt.

Kramar