En sådan här har vi träffat på gården där papsens bror bor. Men det var ingen jättelagotto utan en kossa fick vi veta. Hon stog och tittade in genom fönstret. Hon ville säkert komma in och gosa. Tur att vi inte var där just då, för vi hade  blivit helt förskräckta. Men vi har träffat kossan och hennes flock många gånger, dom är hur många som helst. Det är sådana som ger oss så gott kalvinnanlår. Vi får inte gå så nära dom ,för dom kan både sparkas och stångas, men vi är ju nyfikna. I morgon är Liq´s bebbar 1 vecka. Då ska mamsen försöka med en bild på dom. Nu hinner vi inte skriva mer.Puss puss puss