det var vad jag hörde i morse. Kunde inte riktigt lokalisera vad det hjärtskärande ljudet kom ifrån. Återigen HELFEN ich fryzen, komma in i casa..... Öppnade en liten glipa på ytterdörren. Vad i h-vete tror ni jag fick se????? Jo en solbränd Gerhard von Snügg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tror ni jag svimmade eller???? Värmen in casa skrek han när han såg mej. Eftersom jag är så godhjärtad så tog jag in honom i köket. När han hade tinat upp efter en natt i lilla casa presenterade han sej som Günter von Snügg, tvillingbror till Gerhard. Svimmade en gång till.Günter berättade att han bor i Thailand och kommit pronto till Sverige för att befria sin bror från häktet i Luleå. Helt mållös lyssnade jag på hans historia. Habt hunger, habt hunger, ge mich essen skrek han sen. Okey då, lite mat sedan måste du resa vidare sa jag då. Han försåg sej med frukt och grönsaker och la sej att sova. Vad jag inte visste var att han hade försett sej med min "fådda" vinäger. Det blev jag varse när jag hörde ett ulkande ljud, URK URK lät det. Jaha, bara att torka upp spyorna efter Günter von Snügg. Nicht wine skrek han. Det kan du ha din stygge jäkel sa jag då. Ich blev botad från alkoholen sa han. märkbart tagen. Men inte.!!!! Hittade honom sedan i barskåpet drickandes min fina cognac. Bröderna har helt klart gemensamma gener, stavandes ALKOHOLPROBLEM. Blev faktist riktigt förbannad på den lille göken. Men då tyckte Liquerizia och Zena synd om honom där han låg och grät. SYND om skrek jag... Nu förpassar du dej härifrån och visar dej ALDRIG mer. Ich ska, ich ska, grät han. Men som den hale och falske typ han är så kollade han igenom min adressbok på datorn innan han ålade sej baklänges ut genom det öppna köksfönster och försvann.Det sista jag hörde var, Ich libe dich, adios care mia.Man måste ju säga att han behärskar lite olika språk, så helt tokig kan han ju inte vara.Men nu till det hemska. Eftersom han har memoretat hela adressboken så kan han dyka upp var som helst.VARNING VARNING till er alla. 

som ska kallas för Trulsa flyttade i dag till sitt nya hem. Efter det blev dom andra två lite trötta och sov en stund för att samla energi för dagens bus.Det är väldigt mycket spring i deras små ben och väldigt mycket bita och dragkamp. Tack och lov att dom tar ut det på varandra. Det är en klar fördel att ha mer än en valp. Måste förtydliga Otto´s namn (lilleprimo) det ska uttalas Åttå. Fick höra av hans nya husse att det uttalas likadant på både Norska och Italienska, det ni.!!!!Kram på er              Pia

för att roa sej. Varenda dag ger dom små bebbarna mej så mycket skratt och glädje. Kan också med glädje tala om att lilleprimo har fått en ny matte och husse. Han flyttar på torsdag och ska bo bara några mil härifrån, hans namn blir Otto.Hoppas ni alla har det lika bra som vi.               Kramar                 Pia

Ja så är lilleprimo  "Albin" tillbaka igen hos oss. Hans husse blev akut sjuk i går kväll. Våra tankar går till Albins husse och matte, så förfärligt för dom att behöva lämna tillbaka lillpojken. Dom hade verkligen planerat valpköpet in i minsta detalj, men saker och ting kan hända när man minst anar det.I alla fall är här nu lite mer liv i luckan än det var i går, men Zara verkar helnöjd.Allt för i dag.                         Kramar               Pia

I dag åkte Chiara, kallas Elsa, hem. Matte och husse kom med en sån fin gåva till oss. Nu kan ni tro att det ska bli en härlig soppa med dessa fina grönsaker. I övrigt har det varit lek och bus med mamma. Valparna är duktiga på att kissa och bajsa ute men lite svårt att få dom att vilja gå in. Hur vi har det med lydnaden? Gissa, haha.Må så gott alla och kram

Först att flytta i dag var Albin, därefter Tosca. Nu är det bara 3 kvar, men det märks nästan inte att två har flyttat, det är fortfarande full fart, haha. Några bilder från i morse när ungarna var ute och sprang. Ska lägga dom små grynen nu och hålla kväll.                   Kram på er              Pia

Så har vi då varit hos veterinären i kväll och vaccinerat, chipat och besiktat valparna, allt ua.  Zara la sej under köksbordet när vi lastade valparna i burarna. Pust lät det om henne, äntligen lite lugn och ro sa hon. När vi kom hem räknade hon in ungarna och var väldigt nöjd. Efter det blev det bus, bus och mera bus med dom små. Valparna var så duktiga och sa inte ens pip när chipet fördes in. Veterinären var jättenöjd med dom, tacka tusan för det med en sådan mor och far. I morgon ska två av dom till sina nya hem, återkommer med det.                 Kram på er              Pia 

Valparna vill verkligen inte vara i hagen mer, så nu är dom och röjer överallt. Nu har dom fått sin kvällsmat så kanske det blir lite lugnt. Skrattar fortfarande åt Torstens blogg, har nog läst den 20 gånger, lika roligt varje gång. Hoppas ni andra har haft lika roligt. Allt för nu           kram på er            Pia